onsdag 21 februari 2018

Om man vloggar vloggar man o då vloggar man rejält...

Tja Tja bloggen!

Hmmm... jag är lite kluven till detta.
Men jag kom på att jag faktiskt hade en gammal youtube-kanal sedan dinosauriernas tid (alltså första året vi körde Älmhultsrevy i egen regi, det var då vi startade kanalen för att lägga upp två klipp...)

Nu har det ju varit påtryckningar om att man ska vlogga oxå o stärkt av Leyas o min wish-haul på Leyas youtube-kanal för några veckor sedan, så gjorde jag slag i saken o lät spela in mina senaste inköp i något som sedan landade o strandade på den nyupptagna kanalen. (hmmm...jäkligt lång mening det där...)

Regi o producent o fixotrixande förstås Leya Widén. Alltså, hon har humor den där tjejen.

I haulen valde jag att klippa bort de scener med diverse bikinitoppar o dylikt som också inköpts.
Jag har nämligen också humor. Som bland annat tar sig uttryck i olika kroppsformer och ickekroppsformer.
Detta är helt för landets säkerhet alltså. Typ.

https://www.youtube.com/watch?v=-dV1Vlrlhzs&feature=youtu.be


                                                               
                                                           Finnig ungdom på glid

söndag 18 februari 2018

Livet är en soppa o jag har en gaffel


AHA-upplevelse:

Jag har en blogg.
Jag har sportlov. Det behövs.
Jag har haft en helg nästan helt själv. Det behövdes.

"Livet är en soppa o jag har en gaffel."
Jag har försökt börja sörpla i mig livet i små doser.
Det går okej. Man spiller lite men det man får i sig borde ge näring.


Jag har börjat göra enligt ovanstående.
Jag har drömt. Mardröm. Ta farväl. Mardröm. Ta farväl. Sådana drömmar tre ggr denna vecka.
För ett tag sedan drömde jag om IKEA:s grundare.
 Då cyklade han runt hörnetnågra timmar senare... 
Undrar vad som händer med den här veckans drömmar?
Måste jag börja drömtyda? Eller bara vrida upp "Time to say goodbye" o bara vänta?
Om nu allt ska bli verklighet så bestämmer jag helt sonika att i natt ska jag drömma 
världens knasigaste dröm om roadtrips, tinflutes, varm choklad o att spela trombon åkandes motorcykel. O våga sen inte göra den drömmen verklig!
Man ska förverkliga sina drömmar. Har jag hört. O drömt.


Helgen:

Jag har rensat kläder.
Jag har säkert slängt bortåt 3 par shorts. Jabba. Nytt personligt rekord.
Jag har rensat foton i datorn. Eller försökt börja organsiera det som är sparat i 7 olika mappar fast på olika ställen o tar ungeför lika onödig plats som jag gör.
Jag har ignorerat mig själv.Tack gode gud för det.
Jag har ignorerat världen runt omkring. Tack mig själv för det.
Världen runt omkring har ignorerat mig. Tack Christer Björkman för det.
Ja, jag visste inte vem jag skulle tacka där, men honom har man att tacka för mycket har jag hört.
Dessutom lever han  ju på...  bidrag...  
(Åhahahahahah, vad rolig jag är!!! Var är en smileys i ett blogginlägg när man bäst behöver den?! )

Apropå Christer har jag ju även sett mello. Eller vad tusan det nu var vi såg igår.
Bland annat Moncho som gör en egen variant på "Havet är djupt" O rimmar så här galant:

Jag har hittat mitt andra hem
på andra sidan Atlanten (med betoning så att det ska rimma)

Jisses säger jag bara.Jisses.



"Oavsett hur mörkt livet är så är det alltid ljust i kylskåpet."
Det här har varit min middag i helgen. O pizza.
Ibland bara får man. Ofta får jag.


Veckan som gick bort:

 Dikter på gibbrisch.Värderingsövningar. Utomhusdisco. Grej of the day. Personalmöte.


Liatorpsrevy. Second hand - som vanligt... Yoga. Farmen. Frysa.

Fettis-dagen. Såväl tisdag, fredag,lördag o söndag.
Fet-tisdag var det däremot bara i tisdags.

Semla.Våfflor.Semla. O musikskolekonsert. 
Dejá vu.

Ständigt trött. Dubbelseende. Trött. Konstant tryck över bröstet. Djupandningen funkar väl sådär.
Skittrött. O så en jävla häl på köpet. (kunde man inte bara fått en cykel på köpet liksom?)
Men bilen går bra!




"Om man dricker på alla hjärtans dag - blir man kärleksfull då?"

Nä. Tror bara jag drack klöverkonjak denna dag för övrigt.
Men man blir alldeles varm i själen när man får ett paket från elev med goaste nallen i.
O jag fattar för mitt liv inte varför just jag fick den av honom.
Men man behöver inte fatta så mycket, det räcker att bli superglad.
Jag fick även Tinnitus denna dag för övrigt. 



Vid rodret:
En som nu varit tillräckligt långrandig.O som inte fattar vad tusan som hände med det här inlägget?!
Det skulle ju inte bli så långt. O inte så djupt.
Men jag är rätt djup. Liksom havet. Vi har kanske nåt gemensamt ändå jag o Monchichi eller vad han nu hette som rimmade så friskt i Mello.
O man behöver som sagt inte fatta så mycket.
Nu ska jag fatta tag i resterna av min pizza.

I morgon blir det POD! Wihoo!

söndag 11 februari 2018

Höjden av förnedring...

...är att behöva ropa på hjälp.
Lite för högt.
Lite för desperat.
O med en isande rädsla för att ingen ska höra.
För att ingen ska svara. För att ingen ska förstå. För att ingen ska bry sig.

När man är så vilsen i pannkakan så man inte längre klarar att bära sig själv o man funderar på att kvida fram ett "Hjälp" men tvekar in i det längsta för en tystnad skulle göra förnedringen så olidligt mycket större o sparka ner en själv ännu lite djupare.
När man vet att det sämsta man nånsin kan göra är att sjunka så lågt som att be om hjälp.
När man plötsligt inser att man faktiskt gjort just det.
När ångesten sköljer över en om vad som ska hända nu.
När allt blir tyst.
Tyst.
Tyst.

För att sedan få ett svar.
En hand som sträcks ut.
Inte så långt så så man når ända tillbaks.För att nå tillbaks måste man kämpa en hel del själv också.
Men en hand. Som stöttar en.
Som håller en.
Som gör att man känner att man inte är ensam.

Den känslan är rätt obeskrivlig.
Den är trots allt värd höjden av förnedring.
Höjden av nakenhet.
Men förnedring o nakenhet kan ibland vara räddningen.

Tack.


"When life gives you a hundred reasons to cry, show life a thousand reasons to smile"






söndag 4 februari 2018

Man ska inte stoppa ostbågar i näsan,,,

...om man inte vill ha ett smärre blodbad.

Igår var det dags för mello-kväll hos goaste kompis o podkompanjon Felix.
Vin skulle det oxå inmundigas.
 Nu har vi varit hutlöst nära vänner i lite mer än ett tiondels sekel, men pga mina tidigare alkoholvanor (i det närmaste obefintliga) o våran åldersskillnad (han är ju så osedvanligt gammal den där gossen) så har vi ytterst sällan nyttjat rusdrycker ihop.

Efter att ha äntrat Älmhult, stapplat omkring på isgatorna i  Klöxhult vilket resulterade i att min nya chef puttrade förbi i sin bil o frenetiskt vevade ner bilrutan o undrade
 om jag var vilse o behövde hjälp.

Just då hade jag dock full koll o efter ett par fördrinkar a´la salt o slisk så intogs då Felix köksbord.
I alla fall det som stoltserade på det i form av sötpommes o söt pulled pork tillsammans med ansenliga portioner tzatziki.

Sedan bröt då helvetet loss. 
Eller Melodifestivalen.
 Eller vad det nu var.
 Ett tag trodde vi att det var Bolibompa som hade extrasändning.
 En o annan grönsak stod i Blom också.
För egen del svidade vi in oss i våra silvriga munderingar,
 knaprade ostbågar, chips o andra blandade småhopp.
Innan denna melodifestival som i mina öron inte alls är någon melodifestival utan snarare en show-festival (det gör iofs inte mig något, jag älskar pyroteknik o blinkande ljus... (skulle kanske söka mig till brandkåren?), nåväl, innan denna...festival gick in i någon form av final gällde det att svida om till guldmundering o inmundiga ännu mer ostbågar.
Det var ungefär i den här vevan Felix började lassa in ostbågar i näsan
 o jag skulle givetvis inte vara sämre.
 Det var jag inte heller.
 Jag var bättre.
 O tryckte försmädligt in en båge på tok för långt. Det blev dip till kan man väl säga.
 I form av Älmhults Blodbad anno 2018.

Nåväl, Mello var över o vi hade kört mustasch-leken
 o vi funderade på om vi skulle ut o rasta Dino. (ja dinosaurien alltså. Helt normalt) Han kände sig lite tom o urblåst dock o ville bara vara med lite halvhjärtat (ja nu var det ju så att det bara var en "motor" av två som fungerade för att driva honom så det blev lite halvdant")

Vi bestämde dock att iom att vi båda var sjuka på nyår så skulle nyår firas denna afton i stället.
Vi inventerade Klöxhult på deras urinvånare, konfettis o pulkor o vid tolvslaget hade vi någon form av dejavu när vi stod enade bakom gympasalen o kändes som vi kastats tillbaks till Grease-tiden (frånsett att då gick larmet hela sabla tiden runt midnatt o det var heller inte svinkallt.
 Those were the days) 
Hänga lite i målburen  o läppja på persikosaft, åka pulka o kon o sedan på tillbakavägen lyssna på "Happy new year" o önska alla vi mötte (3 st alias ett minigäng) gott nytt år.
(ja nu lyssnade vi bara på halva låten innan min mobil frös sönder...)
O väl tillbaks var det dags spela spel. 2 frågor orkade vi med i frågespelet.
Inget poddande blev det heller.

Men gott nytt år på er!!!


Nä, det är inte hår i armhålan. Det är en kudde BAKOM mig.
Ja, det är en notis-lapp i näsan. I sviterna efter det stora ostbågeanfallet.




Typ.



Som förfest till Mello kan man med fördel sjunga i ett gäng kaktusar. Vasst.



Felix ville tyvärr mycket hellre titta på Sportnytt än Mello... (eller är det Kicki o Blom som gör upp om finalplats?)




Ombyte i Bregottfabriken. Som igår var en grönsaksfabrik.



Lite i hatten



Vad vore Mello utan glitter o glamour?!



Nä här är det fortfarande förmingel. Då gäller silverkläder o Sportnytt.


Dino längtar ut...



...men är aningen försoffad (o urblåst) o får förbli vid sin läst (säger man så?!)



Bli aldrig vuxen vad ni än gör! Kallt är det också...

 


Tror någon försökte hinta om att han ville gå o sova...


lördag 3 februari 2018

Min första vlogg...


"O på sjunde dagen skapade Gud en funktion som gjorde det obligatoriskt 
att svara på sms o meddelanden"

Nä, det vore nog övermäktigt.

Alltför ofta får man dras med sina funderingar o utslängda frågor i ovisshet 
o fortsätta fundera på om man finns, syns o hörs.


O det gör man!
För nu har jag praktiserat hos Leya för att testa det här med vlogg 
som jag funderar på att dra igång själv ev framöver.
Det bidde en haul över wish-produkter som vi helt sonika lade upp på Leyas youtubekanal.


Den går att skåda enligt klick på länken om nån stackars sate nu skulle få för sig den idén.

O ikväll KAN det bli spontan-pod a´la melodifestival....

Så visst tusan finns man o hörs o syns.
Det behöver man ju inte fundera på.

TREFELIG HELG!


onsdag 31 januari 2018

Idag fick jag ett kärleksbrev...

Det var heeeemsk länge sedan sist.
Som man fick kärleksbrev alltså.
Kärleks-sms? Hmmm, minns inte när man fick det senast heller.

Men alltså idag - ett kärleksbrev! O ett äkta "gammalt hederligt" handskrivet sådant.
Framburet av en seriös lite småblyg kille med aviseringen: 
"Det har kommit kärleksbrev till dig Ingela...
... från... från...statsministern...!"

O när jag försiktigt vecklade upp det stod det: 
"Ingela du är den bästa fröken jag vet.
Ock så ska du få 2018 pris".
Sedan fick jag ännu en rulle som visade sig vara ett diplom.

Tänk ändå, av de närmare 2000 elever jag har haft genom åren så kan jag inte för mitt liv minnas att jag haft Stefan Löfven som elev. När var det? Har han gått på teaterkurs? Har jag varit Ansgarsledare för honom? Föreläst? Var han ett barn i Rydsnäs när jag jobbade där?
Nåväl, det kan kvitta.
Det värmde i alla fall.
Tusen Tack Stefan <3

Om det nu var från dig. Eller var det kanske skolans egen lille statsminister? 
Den som egenhändigt knåpat ihop brevet o frambringade det till mig?
Jag hoppas nog mer på det.
För då värmde det lite extra.

För övrigt består väl kvällen av diverse kontorsgöromål,buzzande, 
rapportering o  transportering av diverse slag. 

Blir väl ett par vändor till Grimslöv o i samband med detta se om det finns några villiga offer utan reflex som söker kontakt med min bil. För jag har gett upp. Ni verkar vara ett hopplöst släkte.
Nu ska jag omvandla det hela till en poängskala i stället. För alltför många verkar inte lära sig hur man använder en reflex.

Ungdom med alltför mörka kläder ger 5 poäng.
Ungdom med alltför mörka kläder med medföljande cykel utan lyse eller reflexer ger 10 poäng
Boende på Grimslövs folkhögskola i för mörka kläder gåendes MITT på vägen  ger  12 poäng.
O snubben jag mötte för ett par veckor sedan i för mörka kläder, med för mörk cykel MITT på för mörk väg upp mot folkhögskolan ger 15 poäng. 

O nu är reflexerna jag brukar ha liggande i bilen för "oförutsedda händelser" slut.
Så ur vägen så att säga...








tisdag 30 januari 2018

Hade en riktigt bra torsdag tills jag insåg att det bara var tisdag...



Typ. 

Är så sabla trött o sliten mest hela tiden.
O så studiedag på det.
Fast det är då man inte lubbar runt som ett skållat ägg (?!)  i egenskap av gympafröken 
eller bara jagandes 29 små troll ändå, 
utan helt plötsligt kan befinna sig iförd spetsblus, nästan håruppsättning OCH örhängen. 
Jag är fortfarande i chock. Om än ett trött o slitet chocktillstånd.

O nu blir det musikal. O kanske handla. O plugga. O förbereda morgondagen. Och, och,och...
(som flickan sa)

Ge mig bara lite lördag!!!
Hörde jag mello o vinkväll? O så kanske en podinspelning på det.
Kan ju bli precis hur knasigt som helst.