fredag 27 maj 2011

Ingen ser att clownen är ledsen

Jag avskyr det här med när en person måste ändra på sig för att anpassa sig för andras skull.
Men inser att det är väl så jag måste göra nu för att få rätsida på saker o ting.
Det är svårt när det är så mycket man vill.

Fast det har kanske blivit dags att "växa upp" nu. Inse hur gammal man verkligen är. O försöka gå tillbaks till den Ingela som faktiskt är närmare 40 år. Som förväntas kunna förvälla en söndagsstek (eller vad tusan man nu gör;), som vet allt om vilka perenner som trivs bäst i sydsol, och som har ett "normalt arbete" 7-16.

Förmodligen är det väl 40-årskris jag haft senaste året - även om det året fått mig att må bra, känna att jag lever och lärt mig så mycket om mig själv. Konstig "kris"...
Så jag vill tacka alla involverade som gjort mitt år till ett av de bästa hitills.

Det är inte det att jag tror att jag är 20 igen- jag är fullt medveten om hur gammal jag är, men tydligen så är det så många andra som har åsikter om hur jag är. O det är ju inte bra. Då får man sluta vara egoist. Eller vad tusan man nu är...

Är så himla trött på att ständigt o från flera håll höra hur annorlunda o onormal man är. (även om det sägs med andra ord) O jag vet inte hur länge till jag orkar försvara mina vänner. Eller snarare att jag väljer att umgås med just dessa personer.
JA, jag vet att flertalet av mina vänner är yngre. Betydligt yngre. So what? Så länge det inte skadar någon, så vad spelar åldern för roll?

Jag ber om ursäkt om jag skadat eller sårat någon o om folk tycker att jag har förändrats för mycket.
Jag vill bara vara jag - o det är kanske dit jag börjar hitta nu. Det behöver ju tyvärr inte innebära att jag blir en bättre person i andras ögon.

Jag ber verkligen om ursäkt om jag på något vis försummat min familj. Det är verkligen hemskt illa i så fall.

Tro inte att jag inte har dåligt samvete. Ständigt dåligt samvete. Det är så många jag ska räcka till för. Givetvis familjen. Sedan alla mina andra barn. Alla mina elever alltså. O i o med att man har det yrke man har involveras man kanske extra mycket i vissa personer. Mer än vad som är "normalt". Men de ger mig så otroligt mycket, kan jag ge något tillbaks, finnas där om de behöver mig så är det en självklarhet.
Jag kanske helt enkelt har för många människor jag bryr mig alldeles för mycket om.
Helst ska jag hinna räcka till för mig själv också.

Efter gårdagen så började nog en ny fas i livet. Har funderat rätt mycket idag. O det kanske är dags att återanpassa sig. Jag har haft mitt lilla egoist-år.
Gårdagen innebar bland annat avslut på detta läsår. Snart är sommaren här o det mesta kommer att lösa sig själv. Så till hösten så har jag kanske planterat de där krokusarna i syd o har lärt mig att reda en sås (en bra sås reder sig själv) o håller mig hemma varje kväll.

Men snälla ni - tänk på vad ni säger till folk. Speciellt om det är till någon som oftast är glad. Även om pikarna sägs på ett skämtsamt sätt så sårar de.
Ingen ser att clownen är ledsen...

torsdag 19 maj 2011

Dagens höjdare! =)


Vad  njuter du av en solig sommardag?


Frågan var nog: Hur många gånger du äter glass under en sommar? Hehe

tisdag 17 maj 2011

Observation:

Fan vad bra man mår om man bara ignorerar sina känslor...

Gamnacke...

15.17. Somnar över tangentbordet.
Efter asvlutad show har jag inte gjort annat än sovit känns det som. Kroppen som hade vant sig vid 4 timmars sömn.
Men igår började nattsuddandet igen. Det har tydligen sitt pris. En gamnacke på ett tangentbord. Intressant. Hmmm...

Hade tänkt skriva en låttext idag. Hanns icke.
Har slängt ord i stället. Tusentals.
Rensat papper från detta läsår. A4 efter A4 med spretiga tecken från en kvinna i nöd. Eller nåt sånt...
Hmmmm....
Håhåjaja.
Nu sticker jag o hämtar avkomman...

K.

12.19 Sitter på toa o spelar munspel. Stilla Natt. Så passande.
Har tackat JA till att följa med på stripaerobic.
Har precis avslöjat en stor o mörk hemlighet som prövade vänskap. Fast det hade sitt pris. Blir mycket bubbelplats o får framöver.
Har skapat en ny fetisch.
Har en katt som ser ut som att han är radiostyrd.
O däremellan kan jag inte sluta tänka på den rödhåriga snubben som sitter med sin färglada kasse med små småkakor i.
Fnissar hysteriskt.

måndag 16 maj 2011

Nu är det Me myself and I som gäller igen...

Förförra veckan var nog den mest knasiga i mitt liv med slutproduktion av det som tagit upp nästan hela mitt liv senaste året. Dessutom ett par andra nya upplevelser i mitt liv.
O så förra veckan då, när allt plötsligt tar slut. Lugnet börjar komma tillbaka, folk skingras o ett par personer försvinner dessutom helt ur mitt liv.
Antar att det är nu man ska blicka framåt.
Antar att det är nu man ska bita ihop eller bryta ihop.
Ja, jag vet inte. Jag vet ingenting. Typ...
Jaha, så sitter jag här igen o lassar ur mig. Skriver o suddar, skriver o suddar. O inser att det är bäst att stänga in mig med mina tankar för mig själv igen. Det är me, myself and I som får brottas med varandra.

Vägrar att ha psykbryt på min lediga dag.
O när jag väl var igång o precis hade tänkt börja hade Leya gjort frukost till mig o då går det ju inte =)
Fast ska nog börja blogga lite mer nu i alla fall. O jag lovar - det ska inte bara målas i nattsvart då, den biten tar me myself and I om som sagt.

Hittade en gammal dikt här förresten som vi kan slänga med för att fylla ut tiden lite... Hå o hej med farbror Frej...



JAG ÄLSKADE DIG FÖR MYCKET

Ligger stilla under din sömn, i din kärleks omkrets 
 Jag älskar dig för mycket, så jag måste fly
Vågar inte tro på den lycka som till mig getts 
 Jag har gått för alltid innan dagen hunnit gry

Natten som vi bodde i
Visade den framtid som aldrig funnits till
 Lyckan får passera, den får gå förbi
Jag är vettlös utav rädsla för det jag vill

I mörkret så visste jag att närheten ljög
Vackra visor är aldrig långa
 Min tro var för liten, min längtan för hög
 Mina erfarenheter av att bli sviken för många

När jag insåg att lyckan var du, att du var mer än en vän
Att jag ville att du skulle komma, men aldrig gå
Vände jag om, för feg för att bli sårad igen
Valde ensamhet framför det liv med dig jag kunnat få

- – - – -
Jag saknar dig i allt jag gör
Men någon dag så dör min gråt
Om du undrat vart jag försvann, om du undrat varför
Jag älskade dig för mycket,  förlåt

00 08 10