Jag är vuxen nu...

För när man får kallelse till mammografi så uppnår man samtidigt en del vuxenpoäng.

O idag var det så dags.

 

Satt uppe o jobbade i natt. Bestämde mig vid 00 för att ta en kopp kaffe för att orka med ett tag till, men hittade lyckligtvis lite energidryck längst in i skafferiet i stället.

MUMMA MUMMA!

Vilket resulterade i att när jag sedan tänkte tvinga mig i säng någon timme senare var jag ju skitpigg....

Ska definitivt göra om det i afton oxå.

 

Fast sedan var det ju tidig morgon som gällde.

Klockan 08 hade jag såväl gjort dagens tjänst (att lämna in ett par upphittade glasögon i receptionen) samt förirrat mig bort till mammografiavdelningen i Växjö.

Där var det väldigt många mammutar. Såg inte en enda papput, men pappografiavdelningen ligger förmodligen nån annastans.

O sen blev det till att åka av! Uttrycket "jag har aldrig haft så roligt sen farmor klämde pattarna i mangeln"  har helt plötsligt fått en ny innebörd.

 

O där tycker jag att vi pratar om nåt annat.

 

Vädret.

Är fint.

O där tycker jag att vi pratar om nåt annat.

 

Fördrev en halvtimme med att äta jordgubbsbeskvi till frukost o sen en timmes strövande på Samarkand. Panikshoppade under en timmes tid också. Jag som sällan köper kläder fick plötsligt uppleva hur jag stod där med säcken full. Eller i alla fall båda händerna. Någon ska ju göra det.

 

In o kolla på räkor o kaniner på Tassar o Morrhår.

Blev hungrig.

 

Till Vislanda o göra ännu djupare hål i mina fickor.

Och mina tänder.

Tappade ju en bit tand på mordgåtan i lördags. O åt visst upp densamme också.

Nu äro den lagad i alla fall samt resten av gaddarna synade i sömmarna.

O där sa vi farväl till 1600:-

O sen köpte jag ett par stövlar på loppis för 35:- i stället. Definitivt roligare.

Det kan jag hoppa upp o sätta klackarna i taket på. 35:-klackarna alltså.

 

Nackdelen med att ha med sig sin dotter när man fyller sin dag med så många läkarbesök är att man sedan måste göra om det när man kommer hem.

Har just varit hos "syster Leya" o upprepat i alla fall tandläkarproceduren samt vanlig hälsokontroll.

Tack o ov så var det billigare. Kostade bara 4 guldtior.

 

Nu satsar jag på att inte ränna hos läkaren igen på 7 år. Tror det var 7 år sedan jag sist var på läkarbesök. O då var det för att det plötsligt var ett barn som ville bli utsläppt.

Käftis däremot springer jag hos mest hela tiden tycker jag.

Men det är bara att bita ihop brukar jag tänka...

Halleda - det här blev väl ett väldans märkligt inlägg. Så blir det när inget är genomtänkt o fingrarna bara rör sig över tangentbordet.

Men det var visst det som kom ut idag.

De som inte insett att jag är sinnessvag (underbart ord!) innan, börjar väl haja läget nu.

 

O varför jag sitter o skriver det här nu, när jag i stället borde göra ett teknikschema o skriva ut ordet "kondmic" 114 gånger begriper jag då rakt inte.

 

 

Idag haver jag kollat på djur. Det var trevligt.

5 roligaste produktionerna/rollerna

Mmmm,  en gammal bloggutmaning pockade på uppmärksamhet.
Lista de fem roligaste produktionerna/rollerna som jag varit med i.
Nu har jag ju haft den turen att både få jobba som producent/regissör o aktör bland annat så det blir väl ett hopkok nu när jag ska lista.

Hmmm, svårt att välja.
O svårt att minnas.
Tant börjar bli senil...

 

1. Klar etta, den var inte svår. GREASE.

O då avser jag den GREASE som jag satte upp med Kulturskolans teaterungdomar 2010. Den upplevelsen var det häftigaste jag varit med om o jag vet att jag aldrig kommer att få uppleva något liknande igen. Den gemenskap o gränsöverskridande "vi-känsla" som bildades där var något alldeles speciellt o härifrån finns så många minnen jag kommer bära med mig resten av livet. O lite till

 

Delar av en fantastisk ensemble

 

 

Slänger in en fusk-etta här med. Givetvis Grease när jag själv fick göra inhopp som Frenchy i Riskteaterns uppsättning. Fantastiskt även det. Hur man kan förvandla ett stall o hur man kan samverka o ha så jäkla kul tillsammans när man är allt mellan 6 och 60 år. Yehaa!

 

 

Tvåan, hmmm - vad blir det? Genom åren har man fått spela många korkade blondinroller. Förstår inte vaaaarfööör *tittar i taket.

En av de första var nog Vivi Chic i Riskteaterns uppsättning av musikalen King Edwards Pure Pureé.

En roll som man fick skapa tämligen själv. O ack så kul.

 

Vivi Chic har koll på den fördömda kaffekassan

 

 

3. Vi tar ett par revyroller. Knasigaste roll jag någonsin gjort måste vara som reporter i Guldgossarna. Tänk att det kan vara så roligt att bli nedspottad av två bönder

 

 

 

Äh, smyger in ännu en revyroll från Älmhultsrevyn. O tillåter mig att vara lite ego. Manus till Evangelist javisst har jag själv skrivit. O hade ganska kul när jag gjorde rollen som evangelist-biträde. Tur att nån hade kul i alla fall.

 

 

 

4. Äh, korkad blondin är rätt kul. Vi drar till med den tyska "Flugvärdinnan" Helga, från Alla Var Där. Fram för mera fars säger jag bara!

 

 

5. Vi tar ännu ett inhopp. Rollen som Rosie (hette hon så) repades in på tre veckor efter ett avhopp. Kul med vår lilla ensemble på fyra personer som delade på 11 olika roller i Staffan Göthes "Den itusågade damen"

 

 

 

Åh, det är så mycket mer man plötsligt minns när man börjar slita i fotoalbumen. Som Magenta i Rocky Horror Picture Show, Läkaren Anna i Mottagningen, Siskra i Solförmörkelse, alla revyer o framför allt alla produktioner med mina älskade ungdomar. Bara att inse att man haft det ganska livat.
O att det börjar bli dags att äntra den där scenen snart igen kanske.

 Har ju mest stått nedanför scenen o gastat de senare åren.
Alternativt ska jag bli molnfotograf.

 

Seladon o Siskra från Solförmörkelse. Troligtvis en av de mest udda pjäser jag varit med i. Fast med den svartaste humorn. Riskteatern - givetvis =)

 

En riktig jävla dagbok...

O det är nu kära vänner som jag tänkte be er förklara ordet dagbok med andra ord.

Nä, det tänkte jag inte. Jag vet sedan tidigare erfarenhet att det inte är det lättaste. Speciellt inte om det ska göras i ett spel o man har en spelpartner som lider av tillfällig sinnesförvirring när man själv förklarar som en gudinna.

Men fick ett anfall av blogginläggning o då får det helt enkelt bli en beskrivning av dagen, en så kallad dagbok.

05.01 vaknar efter 4,5 timmars sönderhackat sovande. En får va gla för det lilla. Behöver förhoppningsvis bara ha så här taskig sömn i en månad till.

08.15 Letar efter tecken o symboler som ska vägleda mig i livet. Typ

8.29 Befinner mig på Tryckeriet. Nu vet jag vad jag ska göra i helgen. Affischer. Tack

8.45. Får inte stopp på bilen när jag ska parkera vid jobbet. Där var det isgata under ett litet snötäcke ja. Bilen fortsatte bara kana rakt fram. Nu gick det ju bara i typ 10 km i timmen, men kändes tämligen urdumt. Fick stifta bekantskap med en buske. Inte var dag man gör det

8.47 Möts av kyla på mitt jobb. Mitt kontor där har blivit superkallt. I helgen var det nere på 13 grader. I morse var det på 17. Svar ja - jag jobbar för Älmhults kommun. Raggsockor o extrajacka på. Tusan vad kallt! Funderar på att gå ut o jobba. Knäpper på extraelementet som jag egenhändigt har tagit med hemifrån.
Jobbar på

11.14 Har varit o plockat rekvisita nån timme. Möts av obeskrivlig hetta när jag ånyo stegar in på mitt rum. Helvete vad varmt! Utför en liten stripdans framför fönstret, kränger av mig raggsockor, extratröjor o lite till i förhoppning att alla på bibblan ska se mig in action. Ingen ser. Forever alone.
Funderar på att gå ut o jobba.

11.25 Tar på mig igen (framför fönstret, andra gången gillt tänkte jag) o går ut o jobbar.

11.30 Tystnaden som uppstår när jag bär omkring på ett 2x2 meter stort spjälstaket genom halva byn
Älskar mitt jobb...

13.10 Har beslutsångest. Enorm beslutsångest. Vilken Björnekostym ska köpas in?

13.20 Sätter koreografi till en pensionärskör. Älskar mitt jobb
14.51 Äter microuppvärmd hamburgertallrik á la urk o känner att jag måste skriva en moderniserad Dallas-sketch. Inser att jag inte kommer att hinna göra det på 30 minuter. Älskar mitt jobb

15.30 -20.00 hafer dagens lektioner som ska resultera i sista genomdraget innan genrep för två revyer. Pendlar mellan hopp o förtvivlan.

20-20.30 plockar fjädrar, pistoler, gips, vindruvor o annat matnyttigt som ligger utslängt totalt överallt.

20.30 räknar ut hur många dagar till jag måste överleva. 33 stycken. Har jag tur så går det. Den som lever får se. Tyyyp.

20.40 publicerar detta inlägg för att sedan trava ut från jobbet, se om jag hittar en bil under snön o om den kan ta mig hemåt. Egentligen borde jag nattarbeta. Tror jag satsar på ännu en natts orolig sömn i stället. Det är ju så härligt.

Just det, det var klippa mig o färga håret jag borde hinna göra med de närmaste 33 dagarna.
O kanske duscha.

Bara för att jag måste

Har en gammal bloggutmaning som ligger o skräpar som jag känner att jag borde ta tag i.

O vips så gjorde jag det.

 

Sånt här tycker jag är jättesvårt. Jag kan aldrig tänka när jag får frågor. Då bara snurrar allt o jag förvandlas till en amöba eller något annat kryp med ej för mycket hjärnkacapitet...

;)

 

Så jag tar väl det som först ploppar upp i skallen.

O utmaningen är att beskriva o förklara mig själv som en:

KÄND SKÅDIS: Vad häftig det hade varit att svara Johnny Depp! Men där ligger jag i lä. Både utseendemässigt o skådespelarmässigt. Av kvinnliga har jag alltid beundrat Julia Roberts. O Maryl Streep. Otroligt vackra o talangfulla även de. Men jag tro jag hamnar mer som Miss Piggy så jag kör på henne.

KÄND ARTIST: Men gaaah! Jag vet inte. Madonna var jag lite lik i tonåren. Det är jag nog inte längre haha. Har alltid varit lik Eva Rydberg med för resten. O Ika Nord. Där var jag skrämmande lik ett tag. Såg jag till o med själv.

EN LÅT: Gotthards "And then goodbye". Fast deras "Falling" har nästan gått om där faktiskt. De bara är jag.

ETT DJUR: Binnikemask?

EN FRUKT: Jag är en ananas. Taggig utanpå med spretigt hår. Söt o sliskig inuti. Dessutom är det gott. Förhoppningsvis är jag en god människa.

ETT LAND: Fan. Jag är värdelös på geografi. Jag kan inga länder. Jag tar östergötLAND. Jordgubbsland är ej att förakta heller.

ETT FORDON: Lätt. Min fyrhjuling. Det är "Linnie" o jag mot världen! Fast vi måste lära känna varandra först.

EN FÄRG: Grå. Jag försöker se ljust på det mesta men blandar in för mycket svart ibland. O då blir det mest en sörja. Om även en fin sådan.  (jisses vad djup jag är, jag blev förvånad själv. Jag skulle bara rapa... Den sista meningen var ett internt skämt. Fruktansvärt internt. Det är nog bara jag som fattar det. Möjligtvis någon stackars östgöte som förirrat sig hit också)

ETT ELEMENT: Tjaaaa, konvektorelement är ju rätt praktiska. Flyttbara o sprider värme. Frisk fläkt sprider de med. Sån vill man väl va. Fast ska vi vara djupare än så, o det antar jag att vi ska vara så är jag nog vatten för det trivs jag bäst i. Fast egentligen är jag nog jord. Är man kontrollfreak så är man kanske jordnära. Får alltid höra att jag är kontrollfreak. Men det gäller ju bara jobb o sysslor som måste göras. Där gäller det att man har fullständig koll. Fast egentligen är jag ju mera...öppen o ganska fri i tanken, flyktig kanske man kan säga.
Hela jag är ett stort gasmoln alltså, tjohooo!!!!!

 

O så firar vi duktigt denna dag idag!

Själv firade jag visst genom att göra bort mig i tidningen.

Men...men...jag kan förklara...

Because I´m worth it...

 59 000 minuter.

Det är vad det jag måste fixa.

59 000 minuter till. Plus några minuter som återstår av dagen.

 

Det kom kanske lite tidigare i år. Den årliga "jaha, det börjar dra ihop sig för finalen - förbered dig på att sitta uppe om nätterna o dricka kaffe som du hatar samt skriva ljud o ljusscheman tills ögonen går i kors o du har upprepat ordet kondmic 53 gånger"

 

Just nu trängs alla olika moment som kvarstår, innanför skallbenet. Boka ljudtekniker, göra applådtack, fixa Björnekostym, ordna stroboskop, maila Jonas Gardell, kolla om man får använda svets på scenen samt 216 andra saker jag just nu har kvar på min göralista.
Har idag sammanställt 24 A4-sidor med slutinforamation som ska ut till alla berörda.

Sakta sakta så försvinner några punkter från göralistan.

Betydligt fortare fylls där på med nya punkter.

Karusellen är igång.

O det finns inga alternativ.

Mer än att få skutan i land.

 

Tre revyer, en 130 minuter lång 80-talsshow och en lika lång pjäs ska resultera i 8 olika föreställningar.

Där allt är över om + 59 000 minuter, det vill säga 984 timmar, det vill säga 41 dagar.

 

Hoppas att allt detta inte låter som gnäll, för det är det verkligen inte. Jag älskar mitt jobb, jag älskar mina elever och teaterfestivalen är belöningen för oss alla för allt slit. Ska bli superduperkul!

 

Fast i år handlar det om ren överlevnad.

Tror aldrig jag har längtat så mycket till nånting.

Tills festivalen faktiskt är över.
För då får jag svaret.

Svaret på om jag faktiskt överlevde.

 

Sedan ska jag givetvis fortsätta jobba, fortsätta ha kontakt med mina goa goa elever o efter en vecka troligtvis starta upp nya projekt som tar form innanför pannbenet. Men då finns det inte så många måsten. O jag behöver bara tänka åt mig själv.

 

Det är då jag ska försöka hinna njuta av livet

Att stänga av roboten

Att kunna koppla av.

Att vara här o nu (ahhh, vilken klyscha!)

O skratta det senaste 1½ årets alla jävligheter som också har varit vid sidan om jobbet, rakt upp i ansiktet, räcka lång näsa o muttra "Där fick du så du teg. Jag fixade det. Jag överlevde".

 

Sen ska jag börja leva.

Because I´m worth it...

Polis polis potatisgris

Kände att jag måste uppdatera bloggen lite, visste inte vad jag skulle hitta på (nej, jag orkade inte ta tag i veckans bloggutmaning) utan jag blundade o tänkte jag skulle ta o skriva en harang om det första som slog mig.

 

O det första som slog mig - var en polis!

 

Så, detta inlägg handlar om poliser.

 

Veckan har kryllat av dom. I alla möjliga former.

Började i tisdags tror jag när jag var på väg upp till Växjö. Passerar en parkeringsficka där det står en discotaxi med blåljusen på. Precis när jag passerat svänger han ut o lägger sig bakom mig. Kallsvettas o hoppas att fötterna ska hålla sig i schack o inte passera 80 km/ timmen. Nu tror jag ju iofs inte att just fötterna skulle lyckas komma upp i denna svindlande hastighet, men tyngda av bördan kanske de skulle lyckas trampa för frenetiskt på gaspedalen.
Jag o Farbror Blå fortskrider vår färd på detta vis i några kilometer.

DÅ! Då dyker nästa polisbil upp, stillastående på nästa parkeringsficka. Jag svettas ännu mer ymnigt, flackar med blicken o letar o letar efter en avtagsväg där jag kan svänga in o låtsas att det var precis dit jag skulle. Hittar bara en väg in till en röd liten stuga, hinner tänka 49 tankar men överväger till slut att det skulle verka för dumt att svänga in till detta lilla hus, där troligtvis Agda 78 år med nedsatt hörsel o uppsatt hår förmodligen bor.
Väljer således att passera även polisbil nummer 2 o inser att det här är början till slutet.
Översköljs av en glädjechock när jag ser och inser att polisbilen  som "förföljt" mig nu svänger in för att morsa lite på denna polis  för att sedan kanske rulla vidare in mot stan i jakten på två grillade med mos.

 

Puh!

 

Onsdag. Sitter o jobbar från mitt lilla torn i Älmhult då jag plötsligt slås av vetskapen att banken blivit bombhotad. Lutar mig fram o blickar ut genom det skitiga fönstret o vad skådar mitt norra om inte polisbilar som spärrat av gatan utanför. Antar att så många poliser inte befunnit sig i Älmhult på samma gång sedan finska sommarkriget vintern 1927. Troligtvis har heller ingen bombhund befunnit sig där dessförinnan heller förutom den som  1998 förirrade sig in dit tillsammans med sin hundförare i jakten på två mosade med grill.

 

Pah!

 

Torsdag. Glad i hågen att jag kom iväg från jobbet redan klockan 19,30 denna afton, skådar jag en ambulans under utryckning precis när jag ska åka hem. Jag är smart o väljer en annan väg IFALL det skulle ha hänt något på just min lilla vägremsa. Är inte tillräckligt smart utan väljer efter 5 kilometer "min" väg och hamnar givetvis rakt i en trafikolycka. Blått ljus omger mig från alla håll. Står i bilkö i en kvart o bestämmer mig sedan för att vara rebellisk, vänder helt sonika bilen o irrar på småvägar hem o känner mig som en smitare.

 

Pöh!

 

Vet inte var min ofantliga polisrespekt kommer ifrån egentligen...
Jag tror att det kan ha att göra med en gång när jag var i 8-årsåldern o själv skulle gå igenom samhället jag kommer ifrån, för att hälsa på min pappa. Just den här dagen vimlade det av trafik och bilar - det var rally i stan gubevars. Just som jag passerat byns enda övergångsställe stegar det fram en polisman till mig. Jag blir livrädd!

O det är då han berömmer mig för att jag var duktig o gjorde på helt rätt sätt när jag gick över. Så jag har förmodligen alltid varit bra på att gå på gatan

 

Ja, inte vet jag var min noja kommer ifrån som sagt, har inte haft så mycket kontakt med poliser ännu i mina dar. Respekt är det jag har i alla fall. O jag tycker de gör ett förbaskat bra jobb. Tack för att ni finns!

 

Mitt senaste möte med en polis "live" var nog för ett par år sedan då jag kom promenerande i Älmhult rakt förbi en fartkontroll. Han siktade på något bakom mig men jag stegade fram o frågade glatt om jag gick för fort...

Tack o lov var denna polis över 20 år, så han förstod ironi och flinade bara =)

Ha en trevlig helg alla där ute o en applåd för lagens långa arm!