Because I´m worth it...

 59 000 minuter.

Det är vad det jag måste fixa.

59 000 minuter till. Plus några minuter som återstår av dagen.

 

Det kom kanske lite tidigare i år. Den årliga "jaha, det börjar dra ihop sig för finalen - förbered dig på att sitta uppe om nätterna o dricka kaffe som du hatar samt skriva ljud o ljusscheman tills ögonen går i kors o du har upprepat ordet kondmic 53 gånger"

 

Just nu trängs alla olika moment som kvarstår, innanför skallbenet. Boka ljudtekniker, göra applådtack, fixa Björnekostym, ordna stroboskop, maila Jonas Gardell, kolla om man får använda svets på scenen samt 216 andra saker jag just nu har kvar på min göralista.
Har idag sammanställt 24 A4-sidor med slutinforamation som ska ut till alla berörda.

Sakta sakta så försvinner några punkter från göralistan.

Betydligt fortare fylls där på med nya punkter.

Karusellen är igång.

O det finns inga alternativ.

Mer än att få skutan i land.

 

Tre revyer, en 130 minuter lång 80-talsshow och en lika lång pjäs ska resultera i 8 olika föreställningar.

Där allt är över om + 59 000 minuter, det vill säga 984 timmar, det vill säga 41 dagar.

 

Hoppas att allt detta inte låter som gnäll, för det är det verkligen inte. Jag älskar mitt jobb, jag älskar mina elever och teaterfestivalen är belöningen för oss alla för allt slit. Ska bli superduperkul!

 

Fast i år handlar det om ren överlevnad.

Tror aldrig jag har längtat så mycket till nånting.

Tills festivalen faktiskt är över.
För då får jag svaret.

Svaret på om jag faktiskt överlevde.

 

Sedan ska jag givetvis fortsätta jobba, fortsätta ha kontakt med mina goa goa elever o efter en vecka troligtvis starta upp nya projekt som tar form innanför pannbenet. Men då finns det inte så många måsten. O jag behöver bara tänka åt mig själv.

 

Det är då jag ska försöka hinna njuta av livet

Att stänga av roboten

Att kunna koppla av.

Att vara här o nu (ahhh, vilken klyscha!)

O skratta det senaste 1½ årets alla jävligheter som också har varit vid sidan om jobbet, rakt upp i ansiktet, räcka lång näsa o muttra "Där fick du så du teg. Jag fixade det. Jag överlevde".

 

Sen ska jag börja leva.

Because I´m worth it...