Sabbatsår.

Har kommit på att mitt problem är att jag har för mycket av allting.

Nästan.

O då blir det en enda röra av allt. O det är det som stressar upp o sabbar så mycket för mig.

Vart man än ser så saker som borde rensas rensas o rensas.

För jag fungerar tydligen som en hamster. O bunkrar upp.

När folk har två reservfönsterrutor så har jag ett rum fyllt med 30 extra fönster.

När folk köper 50 g ljusgelé köper jag 17,6 kilo (det är sant. Sjukt. Står i källaren) 

o tänker nåt i stil med: "VARDE LJUS!".

När folk laddar upp sina 52 foton i datorn så sitter jag med 34 000 sen nio år tillbaks som inte ens är rättvända eller bortsorterade

(i helgen har jag rensat bort ca 9000 kort. Hitills. Typ suddiga o dubletter)

Ja, så fortsätter det...

Jag verkar också ha börjat samla på människor. Människor som jag tror behöver mig.

 

O det är nog här jag måste börja rensa för att få ordning på mitt liv.

 

1. Personer som BARA kommer med lögner, förnekar en eller prioriterar bort en, gör väl mer skada än nytta även om jag försöker inbilla mig att det är tvärtom?  Hamnar på "bubblar-listan" med risk för att åka ut. Eller klättra upp.

2. Personer som bara ljuger för mig nån gång ibland o vid något tillfälle faktiskt vågar stå för att de känner mig o kanske rentav hälsar om man möts, får stanna kvar.

3. Personer som någon gång vid något tillfälle undrar något över mig som de faktiskt vill veta o inte bara är en standardfråga, placeras i guldram o sätts på närmsta bord.
O hamnar det ingen guldram på bordet köper jag en vas. Eller tar nån av alla jag har i källaren.

Bord har jag. 17 stycken. I detta hus. O ungefär lika många i de andra byggnaderna.

Nåväl, när jag rensat bort det som mest tar energi av ovan nämnda, är det väl dags med resten.

Hela huset borde gås igenom millimeter för millimeter (o här snackar vi 450 kvadrat) o slängas o sorteras o säljas o skänkas. OCH SPARAS!

O så lanthandeln.

O så la´gårn.
O sen kan vi ju ta tag i jobbet o rensa  500 manus o några tusen klädesplagg.

O på köpet antar jag att hjärnan rensas.

 

Jag har en liten dröm.

Att ta ledigt ett år o faktiskt ägna mig åt detta. Åh, det vore underbart! O ett år skulle det nog ta. Att rensa ut o få ordning på mitt liv. Bort med det som inte är till nytta eller glädje längre utan mest orsakar ångest. Det som sedan är kvar är det som verkligen är viktigt, det jag behöver o det som är värt att satsa på. O det man saknar får man försöka finna igen. I värsta fall skaffa nytt. O det som är trasigt är värt att försöka laga.

(o att det bodde en sån poet i mig var mer än jag själv visste. Jag är ju värre än Per Gessle. Men det är ju å andra sidan inte så svårt...)

 

O  SEN kunde man börja leva i stället för att bara göra förberedelser för att leva.

O hinna ta tag i alla de där projekten man går o fifilurar på.

O frisk skulle man vara. Inte ens näsan skulle få rinna. Den fick liksom rinna klart under utrensningsåret.

O sen går allt bara i uppåtspiral hela livet, yehaaa!

Mmmm, tål att fundera vidare på. Kanske man skulle börja ta tag i allt det där nu...

Nån som vill köpa 15 kilo ljusgelé apropå det? =)

 

 

 

O här började började jag på att skriva en ursäkt till de i min närmsta omgivning som kanske tyckt att jag förändrats senaste tiden. O en förklaring till varför. Men det blev för himla svamligt o rörigt o jag måste hinna rensa 3000 kort till innan jag ska nanna så vi struntar i det.

O dessutom kan det här inlägget redan tolkas som alldeles för allvarligt.
Allvarliga inlägg o mer seriösa ting ska man nämligen hålla för sig själv har jag förstått.

Om man inte är kändis.

O det är inte jag. Möjligtvis ökänd. O då borde man egentligen hålla tyst helt.

 

Gubevars - skriv inget för seriöst på Blogg eller FB, skulle vara nåt R.I.P-aktigt i sådana fall, det är accepterat.  Sänder dock de mest tacksamma tankegångar till Mia Skäringer, vars blogg jag aldrig läst, däremot böcker, o där insett att det finns de som faktiskt skriver om allvarliga saker. O sån´t som gör ont. Så nån dag (eller natt) så gör kanske jag det också. Fast idag gör det faktiskt inte ont. Solfan har lyst. O jag är inte ledsen. Jag är inte bitter. O detta är inget gnäll-inlägg.

Jag sitter bara på lite för mycket ljusgele´... o sånt.
Men i morgon är allt återställt till det onormala o jag kör väl på med nåt glättigt inlägg med en bild på nån lama som fastnat med huvudet i ett durkslag eller nåt  o så kör vi på den stilen några månader framöver igen.

 

Kom igen nu - ljusgele´ 15 kilo, aldrig använd, säljes megabilligt! Snälla...!