Nästan religiös

I morgon börjar det.

På riktigt alltså.

Då drar livet igång igen.

Fast jag tjuvstartade för en vecka sedan med att börja jobba.
Men i morgon börjar Leya första klass (milda Moses) och de flesta skolor börjar så äntligen kanske det börjar bli lite liv utanför arbetsfönstret också i Älmhult. Där har senaste veckan bara cirkulerat den vuxna killen som alltid gungar. Trevligt iofs.

 

Jag har haft en sådan fantastisk sommar! För en gångs skull kunnat gå ner i varv totalt och koppla av. Beror nog främst på att jag bara varit hemma tre dagar under semestern, förutom pysselveckan med Annika o Sofie förstås, men den är ju bara underbar. För övrigt har vi flytt så ofta det bara går o husbilen har fått känna att den lever. (Eller, eh...)

Jag skulle ha gjort så himla mycket här hemma.

 Jag har gjort...ingenting här hemma.

Men vad tusan gör väl det när jag gjort så mycket borta. Rejält bortgjord har jag varit.

Kommer säkert en massa sommarinlägg framöver om vad som har hänt, men jag vill bara tacka de personer o platser (tack Ullared, öhum...) som har gjort den här sommaren till den bästa på väldans länge.

 

Har som sagt jobbat en vecka nu. O att stärkt o utvilad komma tillbaks o få en sådan uppstartsvecka var ju heller inte vad jag väntat mig. Fått otroligt mycket gjort på jobbet, har inspiration så det läcker ur öronen, haft lediga kvällar, har hunnit träffat knasigaste vännerna o har hunnit duscha. (nä nu överdrev jag)

 

Det går bra nu kåååmpiz.

 

Jag är taggad på livet. För första gången på över två år så är jag så laddad igen.

Gode, Gud - låt det fortsätta så.
O gör det inte det, så låt mig minnas den här känslan.

 

O det är ungefär här jag skulle vilja brista ut i ett Ronja-skrik eller nåt.
Men jag väljer att gå o duscha i stället.

Tror det blir bäst så.