tisdag 11 februari 2014

Så´nt som får mig att se rött

Idag hann jag blädda i dagstidningen.
Det skulle jag inte ha gjort.
 
Ett reportage om att Älmhults Kommun köpt in en ulltavla för 875 000:-. 
Det är så här man satsar pengarna alltså.
Visst, konstnärerna hade visst kommit med ett förslag om en lekmiljö på torget som sedan inte blev av. Så  istället erbjöds de göra en ny utsmyckning.
Så klämkäckt.
Barnen som inte fick sin lekmiljö uppskattar säkert en 3-6 meter stor ulltavla som hänger i kommunhuset SÅÅÅÅ mycket mer.
 
Visst, jag ska inte vara den som är den. 625 000:- fick konstnärerna visst för att det fanns en överenskommelse att genomföra projektet som inte blev av.
 Det kostar att göra en miss förstår jag. 
Materialkostnaden för tavlan däremot kostade bara 250 000:-
250 000:- !!!!!
 
O här trollar man med knäna för att få en verksamhet som förhoppningsvis
gynnar Älmhults barn o ungdomar.
I ett hus där man vintertid måste börja varje lektion med kull-lekar så man får upp temperaturen då det ibland bara är 15 grader i lokalen. O till följd av dessa lekar får man plocka spetor ur fötterna på sina elever resten av lektionen, för att golvet aldrig sett en slipmaskin.
 
Jag klagar absolut inte över lokalen, det är det bästa som hänt teaterverksamheten o jag värnar något oerhört om den. Synd bara att man bara vet en termin el. max ett läsår fram om man får ha kvar den. Det gör att man inte kan pimpa till den som vore önskvärt.
Jag o ungdomarna saknar inte idéer.
 
Varje år har jag lagt fram önskemål om hur man med små medel skulle kunna optimera den ännu mer. För 25 ´räknar jag med att kunna ordna en liten scen, ridå, strålkastare och ljudanläggning.
 
Men tydligen vill man lägga 875 000:- på en ulltavla.
 
Jag kanske kan ta med mina elever på studiebesök så de får titta på tavlan.
Kanske kan de får känna på den också, det kanske gör att man får upp värmen.
 
Jag älskar mitt jobb, jag älskar mina elever o jag älskar byggnaden vi för tillfället har.
 Jag har många visioner.
 Men tydligen är det ull man vill ha.
 
Fine - då vet jag.
Jag ska bara hitta ett får först, så kanske jag också kan bidra med nåt.
Kanske finns nåt i kommunhuset?
 
ps. Det värsta/bästa med det här är att man känner sig manad att göra en ny Älmhultsrevy i år.
Ett nummer är ju redan färdigt menar jag...
 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar