Say something, I´m giving up on you...

Ja nu har ju inte rubriken någonting med inlägget att göra (o det är inte flickan i filmen som har skrivit brevet...) Det hela är bara senaste låten jag snöat in på. Det är ju inte så mycket snö i ens liv iofs o inte så mycket musik heller tyvärr, men ibland fångas man av nåt på radion, typ den här.

 

Skulle bara utbrista i VILKEN HELG JAG HAFT!!!

Vad har då denna arma kvinna gjort då underar ni (troligtvis inte) raskt.

Jo - inte ett skit. (möjligtvis hundskit, det finns det gott om)

Vet inte när jag hade en sådan helg sist då inga måsten var inbokade, säkert mer än ett år sedan i alla fall. O jisses vad välbehövligt.
Har hunnit så oerhört mycket såsom allsköns nyttosaker här hemma, samt vila en smula.

O sakta sakta vänder livet tillbaka o man får tillbaka en smula hopp. Ryggen har för första gången på närmare en månad gått i ide o inte gjort sig påmind så mycket (att den sen tittade ut från idet idag igen är såna saker som jag fullständigt ignorerar)

 

Må det får fortsätta så här. Det behöver inte gå fort. Bara det går framåt. Oftast.

 

O jag har lovat mig själv att komma ihåg såna stunder när man i princip inte känner nån smärta. O såna stunder då hjärnan lugnat ner sig o man tillåts bara vara.O må ganska bra. Helgen var ett sådant ögonblick. Det ska jag minnas. Därför jag skriver det här - svart på vitt liksom.

Totalt meningslöt för nån annan att känna till iofs, men ni får skylla er själva om ni hittade hit.

Ni kan få en bild att titta på i stället. O en fin låt.

 

Ha en goer dag på er där ute!

 

 

 

 

Låtajäveln:

 

http://youtu.be/-2U0Ivkn2Ds

Första gången jag såg videon nu. Hmmm, påminner lite smått om scenerierna vi hade till "Det vackraste blev osagt" i Absolut Show för några år sen.
Funderar på om jag måste stämma nån eller så...