fredag 24 oktober 2014

Tillfälligt avbrott


Revy revy revy revy revy o revy.
 Både på jobbet o hemma.
 Både dag o natt.

Så därför lägger jag helt sonika upp två klipp på... (IIIIIIIHHHHHH!!!!!! Just nu klättrade en älgloppa omkring i nacken på mig. Hata hata hata. Döda döda döda)


Oj, ursäkta avbräcket - men det kom ett störande moment in i bilden.
Det jag höll på att säga var att jag helt sonika slänger upp två klipp på husdjuren här hemma 
en dag här i veckan när de lekte kurragömma...

Ja jisses.



Zack letar ivrigt efter Whisky som uppenbarligen har gömt sig...



Men dagens enda fångst blir Grisen. Skammen är ett faktum o Zack öppnar dörren o smiter ut.

fredag 17 oktober 2014

uise79324737893qbfgcwjhadxlas§18&/%

Ja. Jag kom helt enkelt inte på nån rubrik.
Jag kom egentligen inte på nåt att skriva heller, men när jag vände o vred på hjärnan i bistra försök att komma på nåt klurigt, insåg jag att jag helt enkelt kan skriva en kortis om situationen. 
Inte för att det är klurigt. Men ändå.

Dä ä mycket nu.

Jätterolig fas, men allt sker samtidigt. Jobbar 8 timmar på "vanliga"jobbet där det ska letas material, rollbesättas rättvist o göras repscheman. Två pjäser samt tre revyer blir det där och 62 personer ska dela på uppskattningsvis 400 roller och då blir det pussel. Och pussel. Och pussel. Men ett kul pussel.

Då ordinarie jobbet är klart blir det till att kryssa mellan älgarna på väg hem, kika ömt på sin sovande dotter, peta i sig nåt oidentifierbart från kylskåpet o sätta igång 
med nattarbetet med Älmhultsrevyn Utanför Ramarna.

I måndags tog vi foto i alla fall hos Bildfeldts studio, och vi har nu satt ramen (fyndigt Ingela, fyndigt) för hela revyn. Vi är i den fasen då vi har för mycket material och vägrar släppa något, allt är ju så kul! 
Ett behagligt problem antar jag. 

O så var det den här spelningen i morgon.... 
Tror inte att jag tackat ja till ett gig på, hmm, vad kan det vara... över 4 år säkert. 
O så är det dags i morgon. Ett gig. 
Vet nån hur mycket repande det krävs för ett gig när man är totalt ringrostig? Nä, inte jag heller men jag hoppas att det räcker i alla fall. O går bra. O att jag överlever o inte smälter bort av ren o skär nervositet.

Nä kors - här har jag inte tid att sitta o sitta. Dags att ta tag i ett par tonarter eller två.

Trevlig älg!

(Just det, älgjakten har ju börjat med. Det har man märkt på allt tjoande som varit här utanför i veckan. Det tjoas o ropas o visslas o brölas här i skogen bakom knuten. Jisses. Vuxna karlar)

(Bild från plåtningen. Det är vi som är lite utanför ramarna)

fredag 10 oktober 2014

Internationella dagen om alltings jävlighet

Ja den var då igår.
Eventuellt verkar man vilja förlänga den o fortsätta fira i dagarna sju.
Idag är det dag numero 2.
 
Dagen börjar med att jag fortsätter fippla med mitt företagsutskick. Dä går inge bra. Kan inte bifoga bilder. Testar från tre datorer, två nätverk o tre webläsare. Dä går inge bra.
Ger upp för stunden o tar en tur med Vovve ut för rsatning. I ösregn. Medelst en slungboll som är jättekul att kasta iväg o ännu mer lattjo att fånga. Zack råkar sätta sig på den när han ska kissa. Sen är den inte lika lattjo längre enligt min mening. Inte att kasta i alla fall.
 
Går in o packar för att bege mig till mitt andra jobb. Tänkt ta en Friskistur med för att rensa hjärnan. Upptäcker att katten som varit rumsren i sisådär 12 år plötsligt hittat en ny toalett i min gympasko. Inser att det varken kommer att bli rensning av hjärnan eller så mycket vidare Friskis.
 
Dundrar ner till Älmhult. Sitter över en timme med posten support  i ena örat o frustrationen i det andra. Den ena supportnissen uppmanar mig att göra om hela mitt utskick, den andra vet ingenting o kopplar glatt vidare till höger o vänster o eventuellt lite uppåt också, den tredje ber mig vänta i luren o det gör jag i 20 min tills han kommer tillbaks o säger att det är fel på mina bilder o att jag är välkommen att ringa om jag har problem... Jag inser att själv är bäste dräng, att jag får supportera mig själv o lyckas till slut få till det hela som det ska o det är då fanimej inget fel på bilderna. När det hela ska skickas vidare uppstår ett problem vid betalning o hela fadderuttan dyker. Senare får jag ett mail om att betalning misslyckats o idag när jag ska ta tag i det hela kan jag inte öppna min kampanj, får inte göra något för kundtjänst innan dom ser om betalning är gjord o om de fått materialet. O de lovar att kanske återkomma till mig idag. WIHOO!
Ordet kanske är nog det fulaste jag vet.
(livmoder är ett av de vackraste men det hör ju rakt inte hit)
 
Nåväl, gårdagen fortsätter med att jag faktiskt har ett par mysiga läs-timmar med mina elever, jag fortsätter bråka med mitt utskick, åker hem i röd bil, försöker totalt utmattad lipa i bilen men kan visst inte ens gråta längre, satsar på att väja för så många älgar som möjligt i stället.
Tar tag i läxor, packar väskor, unnar mig att psykbryta i fyra minuter, hinner äta en halv pannkaka, inser att allt som var planerat till helgen måste planeras om. Avlsutar dygnets timmar med att hastigt o lustigt sätta mig o skapa filmmanus.
 
Idag är definitivt en bättre dag. Hitills har jag bara bråkat med kundtjänst samt kört över en ekorre.
Samt gjort en massa nytta som faktiskt fungerat hyfsat.

 
Igår blev typ allting fel. Till o med klädseln.
 
 
Men jag är en vis o erfaren kvinna o säger som den överförfriskade mannen som var lyrisk efter inledningen av ett gig vi gjorde: "NU KAN DET BARA BLI BÄTTRE!"


onsdag 8 oktober 2014

Redan dom gamla grekerna...


Igår beklagade jag mig för min 19-åring (vänta nu, är inte han bara 18...?) att jag inte hade haft tid att uppdatera bloggen på länge o ställde frågan om vad jag skulle blogga om.
 Mitt liv som 19-åring blev svaret.
O under sådana hemska hot är det väl bäst att jag gör det.

En period som tant inte har så mycket dokumenterat ifrån o troligtvis inte minns så mycket av.

Det var en period när jag nog höll på att bryta mig loss lite från ett o annat o nog kommit över nån kris antar jag  innan jag dök in i nästa. O nästa. O nästa.


Jag hade tagit studenten året innan antar jag.
Jag bodde sambo i Rydsnäs.
Jag jobbade troligtvis en stund på Åhlens o Hemköp i Eksjö. Då det var 2,5 mil mellan var jag bussberoende o då det inte gick så många bussar funkade det inte alls med den bilskola jag skrev in mig på. Jag var där o gjorde syntest vill jag minnas. Sen funkade det inte o körkortet fick vackert vänta tills jag var 24.


Jag jobbade nog som såpastjärna också.
 Eller vad ni nu vill kalla det. Lokalvårdare hette det då, hygientekniker blev det sen men såpastjärna låter definitivt roligast. 
På Ydreskolan. Den skola jag själv gått på.
 Helt plötsligt befann jag mig bland personalen i fikarummet. Inte som elev bland alla mina gamla lärare. Utan som anställd.
 Det var då jag tappade respekten för min forne svenskalärare. Min ledstjärna o en av favoritlärarna på högstadiet. Som stod för så mycket visdom o vänlighet. O som nu helt plötsligt satt på fikarasterna o gjorde narr av o snackade skit om eleverna.
Men tack o lov hann hon lära mig en hel del om det svenska språket och dess upp bygg nad (jag skämtar) innan dess. Något jag trots allt haft mest användning av i mitt liv.

Jag var förlovad, hade fått tillstånd av kungen att gifta mig (faktiskt, men det är en annan historia) hade katt (Cicci) och råtta (Magenta). Fritiden bestod av en del hojåkande o vapenhantering. 
Tjaaa, typ så kanske det var...




Det var mycket spetsband i håret vill jag minnas. O tydligen hade jag inte klippt av mig håret ännu...






Den indiska takråttan Magenta var fortfarande vid liv, troligtvis glad över att skoltiden var över då hon tvingades följa med o sitta på min axel på lektionerna o skrämma matteläraren.



Det var mycket Suzzie Blue. Få se nu om jag minns rätt. En GSX 750-ES av 83 års modell. Kanske.



Framåt sommaren så hade bönan visst klippt av sig håret.
 Inte i ett försök att efterlikna Mona Sahlin även om det nu blev följden...


Livet lekte i mina seglarskor o vita kläder. Undrar varför det lekte just där?



Helt normal julafton o det verkar redan ha börjat gå utför med mig...
Gissar att det är Kalle Anka vi ser av allt att döma på min, mammas o pappas andäktiga min