Redan dom gamla grekerna...

Igår beklagade jag mig för min 19-åring (vänta nu, är inte han bara 18...?) att jag inte hade haft tid att uppdatera bloggen på länge o ställde frågan om vad jag skulle blogga om.

 Mitt liv som 19-åring blev svaret.

O under sådana hemska hot är det väl bäst att jag gör det.

En period som tant inte har så mycket dokumenterat ifrån o troligtvis inte minns så mycket av.

Det var en period när jag nog höll på att bryta mig loss lite från ett o annat o nog kommit över nån kris antar jag  innan jag dök in i nästa. O nästa. O nästa.

Jag hade tagit studenten året innan antar jag.

Jag bodde sambo i Rydsnäs.

Jag jobbade troligtvis en stund på Åhlens o Hemköp i Eksjö. Då det var 2,5 mil mellan var jag bussberoende o då det inte gick så många bussar funkade det inte alls med den bilskola jag skrev in mig på. Jag var där o gjorde syntest vill jag minnas. Sen funkade det inte o körkortet fick vackert vänta tills jag var 24.

Jag jobbade nog som såpastjärna också.

 Eller vad ni nu vill kalla det. Lokalvårdare hette det då, hygientekniker blev det sen men såpastjärna låter definitivt roligast. 

På Ydreskolan. Den skola jag själv gått på.

 Helt plötsligt befann jag mig bland personalen i fikarummet. Inte som elev bland alla mina gamla lärare. Utan som anställd.

 Det var då jag tappade respekten för min forne svenskalärare. Min ledstjärna o en av favoritlärarna på högstadiet. Som stod för så mycket visdom o vänlighet. O som nu helt plötsligt satt på fikarasterna o gjorde narr av o snackade skit om eleverna.

Men tack o lov hann hon lära mig en hel del om det svenska språket och dess upp bygg nad (jag skämtar) innan dess. Något jag trots allt haft mest användning av i mitt liv.

Jag var förlovad, hade fått tillstånd av kungen att gifta mig (faktiskt, men det är en annan historia) hade katt (Cicci) och råtta (Magenta). Fritiden bestod av en del hojåkande o vapenhantering. 

Tjaaa, typ så kanske det var...

Det var mycket spetsband i håret vill jag minnas. O tydligen hade jag inte klippt av mig håret ännu...

Den indiska takråttan Magenta var fortfarande vid liv, troligtvis glad över att skoltiden var över då hon tvingades följa med o sitta på min axel på lektionerna o skrämma matteläraren.

Det var mycket Suzzie Blue. Få se nu om jag minns rätt. En GSX 750-ES av 83 års modell. Kanske.

Framåt sommaren så hade bönan visst klippt av sig håret.

 Inte i ett försök att efterlikna Mona Sahlin även om det nu blev följden...

Livet lekte i mina seglarskor o vita kläder. Undrar varför det lekte just där?

Helt normal julafton o det verkar redan ha börjat gå utför med mig...
Gissar att det är Kalle Anka vi ser av allt att döma på min, mammas o pappas andäktiga min