onsdag 25 februari 2015

Dog with a blog

Dagens statistik: En Vovve med vårkänslor som galenrusar in i skogen 50 meter för att sedan hitta en pöl, träsk eller allmänt gyttjehål för att sedan upprepa allt hinner med 24 olika
vattensamlingar  på 34 minuter.
(undrar hur många pölar av olika sort en Vovve som sörplat gläggvatten  på 24 ställen hinner göra inomhus innan jag kommer hem från jobbet?)

En glad Vovve med vårkänslor springer fortare än en fasan. 
(en fasan springer fortare än våra hönor kan konstateras)

En Ingela som råkade ta vinterjacka, svettas drygt 0,78 dl på 34 minuter.



lördag 14 februari 2015

Olika falla ödets lotter...

Det slog mig idag att tiderna förändras.
Det slår mig just nu att jag låter som jag är 86 år o precis har fått gikt i mina framtänder.

Men nu har jag faktiskt uppnått sådan respektabel ålder att jag inser att saker numera är inte som de var dåmera...
Jag har upplevt pudelrock och videoband o spola tillbaks kassettband med en penna. Det är en stor förlust dagens kidz kommer att gå miste om.
Däremot får de vara med om så ofantligt mycket annat. På gott o ont.

Det hela slog mig när jag gick o hämtade paprika till mackan i morse.
Vad tusan nu det har med det hela att göra.

Att Leya (dottern) har varit med om så ofantligt mycket som jag inte varit med om. O speciellt inte som barn. Jag började jämföra lite.

Leya har bland annat träffat, kramat eller autograferat Tobbe Trollkarl, Jessica Andersson, Ace Wilder, Alcazar, Rackartygarna, Inger Nilsson, Riktiga Jultomten, Yohio (även om han nonchalerade alla barn som inte gynnade honom) Magnus Uggla, Sean Banan o ett gäng till.

När jag var i ungefär samma ålder hade jag träffat... Bröderna Djup...
Och Paul Paljett.

Vad då i samma ålder för resten, den digra artistskara jag har träffat dristar sig till just dessa o det upp till typ 25 års ålder. Sen har det hänt något mer men inte mycket, mer än jag funderade på att be Sean Banan signera min rumpa i stället för hand där för några år sedan. Sedan insåg jag att jag var vuxen o borde skärpa till mig. Det var dumt.


O så kan man ta det här med resor. Inte är det så att vi kuskar land o värld omkring men några utlandsvistelser har det blivit o så en massa nertramp på olika orter o äventyrsland o liknande i Svearike.

Den längsta resa jag har gjort med mina föräldrar var till Falun. O så hem igen.
I övrigt bestod våra resor till att åka ut och kolla på älgar eller se om nån kyrka var öppen så jag o Sis kunde äntra predikstolen o dra av en psalm.

Nu säger jag inte att nutiden är bättre. Jo - Sean Banan ÄR bättre än Bröderna Djup. Det måste medges.
Det hela var bara en intressant reflektion över kontraster.
O en anledning till att slita ut tummen o göra ett blogginlägg.


Paul Paljett som sedemera bytte namna till Sahlin. 
Vet inte om det var för att han gifte sig med Mona.
Jag vet bara att jag har hans autograf nånstans.
Men jag har länge undrat över varför.


Bröderna djup. O just det här kortet har jag signerat. Nånstans. O jag undrar varför.


Kom igen katten - det svänger ju! O hunden o kossan o grisen o hästen o tuppen osså för resten

söndag 1 februari 2015

Livet återvänder

Ja. Sakta sakta känns det som att livet återvänder så smått.

Vet inte om det beror på att dagarna som ända från september varit fyllda med minst 18 h jobb om dygnen helt plötsligt bara innefattar ordinarie jobb och sysslor och att man helt plötsligt har ett uns av fritid. (herregud - i går tittade jag på TV i tre timmar!!! Även om jag strök samtidigt...)

Vet inte om det beror på att jag hinner en massa saker -  städa kylskåp, uppgradera mobil, byta glödlampor, PL:a, snyta mig, redan fått undan julsaker o gardiner (bruka annars vara väck i mars) och helt plötsligt för första gången på jag vet inte när, börjar se fram mot saker. Rensa,komma i ordning, husbilande, PL:ande, promenader, nya helger...

Vet inte om det beror på att kroppen varit hyfsat snäll ett tag.
Vet inte om det beror på att jag faktiskt överlevde den där dagen i december som jag inte borde.
Vet inte om det beror på att jag sedan nyår enbart käkar 
godis, kakor o slafsmat o rör mig inte alltför mycket.

Vet som sagt inte om det hela grundar sig på att jag nyss kommit ur revybubblan 
o helt plötsligt hinner andas.
Vet inte om det till o med är så att jag börjar ta mig ur det psykträsk min hjärna puttade ner mig i för lite mer än fyra år sen o som jag sedan dragit med mig.


Jag vet inte så mycket o det behöver jag inte göra heller.
Jag vet bara att just nu så känns det som att livet återvänder så sakta o att det känns...bra.


O då ska man inte glömma bort den känslan.
O då kan man skriva det på sin blogg så har man nåt att säga där också.

O här fortsatte jag skriva lite till, men det tenderade att bli så där kryptiskt som bara jag kan få det till, så då är det lika bra att jag suddade ut det o att Me Myself and I tar det oss emellan som vi gör nuförtiden o så får ni dra en lättnadens suck, blippa vidare på facebook, inmundiga den nya marabou Japp samt ha en härlig söndagskväll =)

Just idag är jag stark.

 Det är få förunnat som får kika in i min näsborre ska ni veta. Känn er privi...previ...privilegierade. (jädra konstigt ord det där...)